Under hösten 2014 rapporterades att Ryssland skulle utöka sin garnison vid Alakurtti, endast fem mil från den finska gränsen, med 3 000 soldater. Basen ligger på tidigare finskt territorium och bara trettio mil från svenska Tornedalen. Detta beslut väckte frågor om Rysslands syn på nordiska gränser och dess ökade säkerhetspolitiska fokus på Arktis. Vad betyder egentligen detta för Norden, och vilka ideologiska och militära tankar ligger bakom Rysslands intresse för regionen?
Rysk upprustning nära nordiska gränser
Alakurtti-basen är en del av Rysslands ökande närvaro i norra Europa. Ryssland har organiserat om sitt militärområde för att hantera den ökande säkerhetspolitiska betydelsen av Arktis, där flera arktiska brigader med bepansrade snöfordon nu byggs upp. Enligt ryska källor kommer Alakurtti-basen att rymma signalspanare, men sannolikt även helikopterförband och annan trupp. Murmanskregionen, där Alakurtti ligger, har sedan länge en stor koncentration av ryska trupper och flotta och har nu blivit en del av ett separat nordligt militärområde.
Rysslands militära definition av Arktis inkluderar norra Finland och Sverige. Det ryska försvarsministeriet har genom den statliga radiokanalen ”Rysslands röst” klargjort att både Sverige och Finland betraktas som delar av detta område. I detta sammanhang blir den ökande ryska militära närvaron i norr en tydlig markering av intressen i regionen och ett potentiellt maktspel om kontrollen över Arktis.
Den politiska ideologin bakom expansionen – Alexander Dugin och eurasianismen
En av de tongivande rösterna i ryskt tänkande om geopolitik är Alexander Dugin, vars idéer om eurasianismen har blivit inflytelserika bland ryska makthavare och militärer. Eurasianismen förespråkar ett stort multietniskt imperium över Eurasien, med Ryssland som ledande makt. Dugin har beskrivit Finland som ett naturligt område för ryskt inflytande, där han ser strategisk kontroll över finska gränser som en nödvändighet för Rysslands säkerhet.
I sin inflytelserika bok Geopolitikens grunder förespråkar Dugin en ”autonom” status för Finland inom ett eurasiskt imperium, där Ryssland skulle ha kontroll över gränsövervakning längs den finsk-svenska gränsen. Dugins syn på Finland speglar en djup önskan inom vissa ryska kretsar att säkra grannarnas säkerhetspolitik genom direkt inflytande – något han anser skulle skapa trygghet för Ryssland.
Historiska tendenser – Vladimir Zjirinovskij och nationalistiska ambitioner
Under 1990-talet blev nationalistpartiet LDPR, lett av Vladimir Zjirinovskij, en stark röst för ryska nationalistiska intressen. Zjirinovskij har sedan dess uttryckt negativa attityder mot Finland och förespråkat ett utökat ryskt inflytande i regionen. Även om LDPR inte längre är ett av de största partierna, hade Zjirinovskij en period stor makt och satt till och med som vice talman i det ryska parlamentet. Hans inflytande på Rysslands säkerhetstjänst och militär, liksom hans förordningar om gränsområdena mot Finland, illustrerar en fortsatt rysk skepsis mot nordiska gränser.
Zjirinovskijs karriär är bara en del av den nationalistiska vågen som har påverkat ryskt tänkande kring Norden och Arktis. Att Ryssland placerade sig nära den finska gränsen genom basen i Alakurtti kan delvis ses som en fortsättning på en politisk linje som både han och Dugin har företrätt.
Dugins inflytande och Krim 2014 – en varningssignal för Norden?
Rysslands annektering av Krim 2014 följde delvis de riktlinjer som Dugin beskriver i sina skrifter. Dugin har länge förespråkat en aktiv rysk säkerhetspolitik gentemot grannländerna, vilket kan innebära både diplomatiska och militära åtgärder för att trygga ryska intressen. Annekteringen av Krim var ett exempel på hur Ryssland är redo att använda militära medel för att säkra sina intressen, och detta får betydelse för de nordiska länderna.
Dugins idéer har starkt stöd inom ryska militären och säkerhetstjänsten, och hans teorier om eurasianismen har även influerat ledande personer inom Putins parti Enade Ryssland. Generaler och strategiska ledare i Ryssland har anammat Dugins tankegångar, och de kan därmed också tänkas påverka Rysslands strategi mot Norden.
Slutsats – Norden i rysk militär strategi och framtida utveckling
Rysslands ökade närvaro i norr och retorik om gränsövervakning i Norden understryker en säkerhetspolitisk realitet där både Finland och Sverige spelar en viktig roll i det arktiska området. Att Alakurtti-basens garnison har växt med tusentals soldater nära Finlands gräns och att Arktis inkluderas i ryskt militärområde visar på en långsiktig plan för ryskt inflytande i Norden.
För Sverige och Finland innebär detta ett ökat behov av att analysera den ryska närvaron och dess möjliga följder. Rysslands syn på Arktis som ett område för potentiella konflikter, där dess gränser och intressesfärer kan behöva omprövas, är en varningssignal för framtida säkerhetspolitiska utmaningar.
Lämna ett svar