De svenska insatserna i Afghanistan har dominerat den offentliga debatten de senaste åren, men Sveriges militära engagemang i Afrika har också krävt stora uppoffringar och gett landet viktiga erfarenheter. Mellan 1960 och 1964 stupade 19 svenska soldater i Kongo, och det var där svenska stridsflygplan för första gången deltog i skarpa internationella uppdrag. Men insatserna i Kongo markerade bara början på en lång historia av svenska FN- och EU-insatser i Afrika, där svenska styrkor kämpat för fred och säkerhet i komplexa och våldsamma miljöer.
Kongo-krisen 1960–1964 – Sveriges första stora FN-insats
När Kongo blev självständigt från Belgien i juni 1960 följde en period av intensiva oroligheter och våldsamma strider. På förfrågan från FN:s dåvarande generalsekreterare, den svenske diplomaten Dag Hammarskjöld, skickade Sverige totalt 6 332 soldater till Kongo som en del av FN:s insats för att stabilisera situationen. Hammarskjölds engagemang och personliga karisma inspirerade många svenskar att ansluta sig till uppdraget, och Sveriges bidrag blev ett av de största under FN-flaggan.
Den svenska styrkan sattes in i staden Léopoldville, dagens Kinshasa, och skickades sedan vidare till Katanga-regionen, där svenska soldater snart drogs in i intensiva strider. Konflikten i Katanga krävde upprepade skarpa insatser, där svenska skyttekompanier understödda av 12 cm granatkastare utförde avancerade operationer. Lars Frosth, en svensk granatgevärsskytt, blev känd för att ha rensat ut ett trettiotal prickskyttenästen med sitt granatgevär m/48 Carl Gustaf – ett bevis på de svåra strider som svenskarna deltog i.
Svenska insatser efter 60-talet – Liberia, Somalia och Västra Sahara
Efter insatserna i Kongo var Sveriges närvaro i Afrika under en period mer begränsad. Från 1970-talet och framåt deltog endast ett fåtal svenska observatörer i Nigeria, Angola och Sierra Leone. Men i Somalia på 90-talet och Västra Sahara under 1998, där svenska minröjningsenheter skickades, såg man en större närvaro.
Under 2004–2006 återkom svenska soldater till Afrika i betydande antal, denna gång i Liberia. Sveriges bidrag bestod av ett mekaniserat kompani med stridsfordon 90, vilket markerade den första insatsen med svenskt pansar i Afrika sedan Kongo. Kompaniet fungerade som FN:s snabbinsatsstyrka, och även om inga svenskar stupade under insatsen krävdes starkt militärt ledarskap och taktiska förmågor. Den svenska insatsen omfattade även en större luftlandsättning med 130 soldater, vars närvaro i rebellkontrollerade områden avvärjde hotande blodbad och bidrog till att upprätthålla ordningen.
Tchad 2008–2009 – amfibiekåren i ökenoperation
År 2008 skickades svenska soldater till Tchad, i en EU-insats där de svenska amfibiesoldaterna spelade en central roll. I denna ökenregion, där klimat och terräng skiljer sig markant från svenska kustområden, fick amfibiekåren visa sin flexibilitet genom att byta ut sina stridsbåtar mot pansarbilar. Uppdraget var att skydda flyktingar, skapa säkerhet för hjälporganisationer och möjliggöra civila polisinsatser.
Trots de krävande förhållandena lyckades de svenska amfibiesoldaterna anpassa sig till ökenmiljön och genomföra sitt uppdrag med framgång. Insatsen bekräftade amfibiekårens förmåga att operera i mångskiftande miljöer och visa sin anpassningsbarhet. Den svenska närvaron var en viktig del i att trygga säkerheten och stabiliteten i regionen, vilket också hjälpte Sverige att stärka sin ställning som en internationellt trovärdig aktör inom EU:s säkerhetspolitik.
Svenska Gripen-insatser och SOG:s beredskap under Libyenkrisen 2011
Den svenska insatsen i Libyen 2011 är en av de mest uppmärksammade i modern tid, då svenska Jas 39 Gripen-flygplan deltog i en internationell flygoperation under FN-mandat. Sverige bidrog med flygspaning och övervakning, och svenska Gripen-plan patrullerade luftrummet över Libyen för att säkerställa att FN:s flygförbudszon efterföljdes. Mindre känt är dock att Sveriges nyinrättade specialförband, Särskilda operationsgruppen (SOG), också förberedde sig för en insats i Libyen, med övningar som inkluderade bordning av fartyg och avancerade sjömanövrar med Ribbåtar.
Även om SOG inte till slut sattes in i Libyen markerade förberedelserna en betydande milstolpe för Sveriges specialförband. Operationerna bekräftade Sveriges beredskap att delta med både konventionella och specialförband i komplexa, multinationella krisinsatser där svensk trupp för första gången testade förmågan att samverka i såväl flyg- som sjöstridsinsatser.
Den svenska närvaron i Kongo – en betydande insats i modern tid
Kongos historia som den blodigaste insatsen för svenska soldater är en påminnelse om de risker och uppoffringar svenska FN-soldater tagit på sig. Med 19 stupade svenska soldater och tusentals deltagare var insatsen i Kongo inte bara en utmaning i termer av stridsinsatser, utan också ett avgörande steg för Sverige att på allvar etablera sig som en global fredsbevarande kraft. Sveriges återkommande engagemang i Kongo – från FN-insatsen på 60-talet till EU:s Operation Artemis 2003 – visar att Sverige även efter Kongo-krisen har varit villigt att engagera sig i regionen för att främja säkerhet och stabilitet.
Operation Artemis, som involverade Sveriges två specialförband Särskilda skyddsgruppen (SSG) och Fallskärmsjägarskolans insatskompani (FJS IK), gav Sverige en betydande framgång och inflytande i EU:s säkerhetskretsar. Insatsen blev en vändpunkt i Sveriges internationella militärinsatser och gav Sverige erkännande för sitt aktiva bidrag till global säkerhet och stabilitet.
En viktig del av svensk militärhistoria
Kongo och andra insatser i Afrika har lämnat ett starkt arv inom svensk militärhistoria. De svenska soldaternas erfarenheter och deras insatser för att främja fred och säkerhet visar att svensk trupp kan göra betydande insatser även i svåra internationella krissituationer. Sveriges engagemang i Afrika har också bidragit till att stärka svenska militära förband, både genom praktiska erfarenheter och genom viktiga samarbetsinsatser med andra nationer och internationella organisationer som FN och EU.
Lämna ett svar