Östtysklands krigsmakt, DDR Nationale Volksarmee (NVA), höll sig i ständig beredskap även i djupaste fredstid. Med krigsammunition laddad i sina fordon och elitförband redo för operationer, betraktades DDR:s försvarsstyrkor som en av de mest disciplinerade och förberedda arméerna i östblocket. För DDR var ett potentiellt tredje världskrig aldrig långt borta, och landets säkerhetstjänst, Stasi, spelade en central roll i att förbereda och skydda landet – även genom att hjälpa både vänsterextremister och nynazister i Västtyskland.
DDR:s militär – en modern version av Nazitysklands armé
Östtysklands försvar, NVA, var till stor del format efter nazistiska militärtraditioner. Uniformerna liknade de tyska Wehrmachtuniformerna, men utan de nazistiska örnmärkena. Östtyskarnas hjälmar var en vidareutveckling av den tyska ”Thale B-II”-modellen som togs fram under Tredje riket men aldrig hann massproduceras under andra världskriget. Vapensystemen, som Kalasjnikovs automatkarbiner, påminde dessutom om Nazitysklands Sturmgewehr, världens första automatkarbin, vilken faktiskt användes i DDR fram till 1962.
Militär beredskap dygnet runt
DDR:s militär var redo för omedelbar insats med extremt korta förberedelser. Merparten av förbanden hade två timmars marschberedskap, medan spaningsförbanden kunde mobilisera på 45 minuter – en otroligt snabb reaktionsförmåga även i fredstid. NVA hade till och med förberett sig på ockupation med gatuskyltar för Belgien och ockupationsvaluta redo i sina förråd, om ett tredje världskrig skulle bryta ut.
Kampfschwimmerkommando och elitenheten AGM/S
DDR:S säkerhetstjänst hade flera specialstyrkor, inklusive Kampfschwimmerkommando 18, ett dykförband som kartlade försvarsanordningar i sydsvenska hamnar. Därtill fanns AGM/S, en elitstyrka för specialoperationer i väst. Vid minst ett tillfälle 1979 var AGM/S nära att utföra en operation i Västtyskland, vilket visar hur långt DDR var berett att gå för att projicera sin makt i Västeuropa.
Stasis dolda allianser med vänsterextremister och nynazister
Under kalla kriget spelade Stasi en aktiv roll i att stödja och utbilda extremistgrupper i Västtyskland. Exempelvis fick medlemmar av terroristgruppen Röda arméfraktionen (RAF), även känd som Baader-Meinhof-ligan, finansiellt stöd och vapenträning från Stasi. RAF angrep Nato-mål i Västtyskland och dödade amerikanska soldater. En spektakulär händelse inträffade 1981, när RAF träffade en amerikansk generals bepansrade bil med ett sovjetiskt pansarskott. Generalen, Frederick Kroesen, överlevde mirakulöst, tack vare bilens pansar.
Stasi hjälpte också nynazistiska grupper, bland annat genom att skydda Odfried Hepp, en eftersökt nynazist som hade fått militär utbildning i Libanon. Med hjälp av Stasi grundade han Hepp-Kexel-gruppen, som utförde angrepp mot amerikanska mål i Västtyskland. Stasi gav Hepp en fristad i DDR efter flera attacker och bankrån. Denna paradox – att en kommunistisk säkerhetstjänst stödde extremister på båda sidor av spektrumet – är ännu relativt okänd i Sverige.
Det stora övervakningssystemet – ”För att vara säker måste man veta allt”
Stasi under general Erich Mielke, som styrde organisationen mellan 1957 och 1989, byggde ett av världens mest omfattande övervakningssystem. Stasi samlade in information om miljontals människor, inklusive egna medborgare, och etablerade ett gigantiskt personarkiv som ännu inte är helt utforskat. Mielkes ord ”För att vara säker måste man veta allt” sammanfattar Stasis mål om total insyn och kontroll. Arbetet med att utforska Stasis arkiv fortsätter än idag och bidrar ständigt med nya insikter om kalla krigets hemligheter.
DDR:S hängivenhet till krigsförberedelser
DDR:S militära doktrin var helt inriktad på ett eventuellt tredje världskrig, och Östtyskland hade förberett sig minutiöst. Målet för de första östtyska förbanden var att nå den fransk-spanska gränsen i händelse av ett storkrig, och då skulle DDR:S överbefälhavare befordras till marskalk. Trots att kalla kriget är över sedan länge, fortsätter DDR:S militär och Stasis operationer att fascinera och avslöja detaljer om den extrema beredskap och de dolda allianser som präglade Östtysklands säkerhetsapparat.
Lämna ett svar