Krigets färger avslöjar den ryska arméns verkliga ansikte

Vad händer när myten om den ryska militära överlägsenheten möter verkligheten? I boken Krigets färger av Arkadij Babtjenko får du en osminkad och brutal inblick i hur Rysslands armé faktiskt fungerar. Det här är ingen polerad rapport om strategi eller vapensystem – det är ett vittnesmål från en soldat som levt mitt i det ruttna systemet. Babtjenkos berättelse om livet i armén avslöjar korruption, våld och desperation, och ger en bild av krig som du inte hittar i försvarsanalytikernas rapporter. Vill du verkligen förstå Rysslands krigsmaskin, så är Krigets färger en nödvändig läsning.

En armé byggd på rädsla och misshandel

När Babtjenko skriver om sin tid i Tjetjenienkrigen berättar han inte om hjältemod eller ära. I stället målar han upp en verklighet där hierarkierna är byggda på våld. De äldre soldaterna styr genom att misshandla de yngre, och alla slår nedåt i kedjan. Generalerna är så avlägsna att de inte ens syns – men deras våldsamma system genomsyrar varje nivå i organisationen.

Du får följa hur unga män, många från fattiga provinser, kastas in i en kultur där det enda sättet att överleva är att bli hårdare än alla andra. Här handlar det inte om militär disciplin, utan om en kriminell jargong där misshandel och maktmissbruk är normaliserat.

Vodka, plundring och kollapsad logistik

Boken ger en skarp inblick i vardagen för den ryska soldaten – och det är inte någon välorganiserad maskin vi får se. I stället beskriver Babtjenko hur soldater byter bort ammunition mot vodka, hur maten ibland består av kött från herrelösa hundar, och hur plundring blivit en slags sidoinkomst.

Det är inte svårt att förstå varför en sådan armé inte fungerar i praktiken, trots modern utrustning och stora resurser. Det spelar ingen roll hur många SU-57-plan Ryssland visar upp på mässor om förbanden på marken är korrupta, brutala och hungriga. Den verkliga slagkraften avgörs av männen som håller i vapnen – och i Krigets färger får vi se exakt vilka dessa män är.

Tjetjenien och Ukraina – samma mönster

Du kanske tror att mycket har förändrats sedan 1990-talet, men Babtjenkos berättelser från Tjetjenien känns obehagligt aktuella. När Ryssland invaderade Ukraina 2022 var det många som förväntade sig en blixtsnabb seger. På pappret verkade Ryssland ha allt: avancerade vapen, specialförband, en stark flygvapenkår och högteknologiska system.

Men precis som i Tjetjenien visade sig verkligheten vara något helt annat. Inkompetens, brutala interna konflikter och usel organisation saboterade de storslagna planerna. Det som skulle bli en blixtoperation förvandlades till ett utdraget mardrömsscenario – precis det Babtjenko redan hade varnat för i sin bok.

Krigets färger ger perspektiv på vår tids konflikter

Det som gör Krigets färger så viktig är inte bara att den beskriver hur det var förr. Den hjälper oss också att förstå det som händer just nu. När vi i väst byggde upp myten om den ryska arméns smarta taktik och överlägsna teknik glömde vi att titta på verkligheten bakom propagandan.

Mycket av det vi trodde var sant – som att Ryssland är mästare på maskirovka (vilseledning), eller att deras ”Wunderwaffen” som stridsvagnen T-14 skulle dominera slagfältet – visade sig vara luftslott. Babtjenko visar att krigets färger ofta är gråa, smutsiga och blodiga, inte glänsande och heroiska.

Brutal kultur snarare än strategi

Du får inte bara läsa om krigets fasor, utan också om de strukturer som skapat dem. Babtjenko skriver om en armékultur som formats av misär, hat och förakt för svaghet. De ryska soldaterna kommer ofta från områden där framtidsutsikterna är obefintliga. Att gå in i armén blir ett sätt att få mat, cigaretter och en plats att sova – även om det innebär att tåla misshandel och förnedring.

Det här påverkar också hur soldaterna agerar mot fienden. Om du är van att bli slagen av dina egna kamrater, är steget inte långt till att plundra eller skjuta civila. Denna form av brutaliserande är inte bara en följd av kriget, utan en förutsättning för det.

Vad vi kan lära av Babtjenkos berättelse

När du läser Krigets färger får du inte bara ta del av en soldats vittnesmål. Du får också en chans att förstå vad som händer när samhällen slutar fungera, när hierarkier byggs på rädsla och våld, och när de som har makt är de som är bäst på att slå.

Den ryska armén beskrivs ibland som en professionell styrka. Men i verkligheten är den ofta en samling desperata män med automatkarbiner och personliga vendettor. Babtjenko beskriver det bäst själv: ”Det är inte en armé utan ett banditgäng.”

Här är några centrala insikter du får med dig från boken:

• Den ryska armén är inte organiserad enligt moderna principer – den styrs av skräck, mutor och våld.
• Plundring, fylla och intern splittring försvagar stridsmoralen och gör styrkorna ineffektiva.
• Ledarskapet består ofta av män som format sina karriärer i brutala konflikter och har liten respekt för civilbefolkning eller internationell rätt.
• Soldaterna är inte hjältar eller tränade proffs – de är ofta unga, fattiga män som försöker överleva i ett system utan nåd.
• Propagandan om rysk militär styrka bygger mer på västvärldens antaganden än på verklig kapacitet.

En bok du inte glömmer

Du som vill förstå den ryska krigföringen, inte bara på ett strategiskt plan utan på ett mänskligt, har mycket att hämta i Babtjenkos bok. Språket är rått, brutalt och utan filter – men det är just det som gör berättelsen så stark. Den ryska soldaten får ofta inte en egen röst i västvärlden, men här kommer han till tals, med all sin ångest, ilska och hopplöshet.

Och även om Krigets färger inte ger hela sanningen om den ryska armén – vilken bok gör det? – så är det en unik inblick i en organisation som ofta omgärdas av propaganda och hemlighetsmakeri. Det är en bok som gör intryck, och som hjälper dig att förstå varför Rysslands soldater inte agerar som du kanske trott.

Det är inte vapensystemen eller generalernas strategi som definierar kriget – det är människorna, deras desperation, och deras inlärda grymhet som sätter tonen. Och det är just detta som gör Krigets färger till en bok du måste läsa om du vill förstå krigets färger.