Hemvärnet – Sveriges frivilliga skyddsstyrka

Hemvärnet är en unik komponent i Sveriges försvarsmakt och består av cirka 22 000 frivilliga soldater. De engagerar sig för att skydda landet vid kris och krig samtidigt som de sköter civila jobb och familjeliv. Detta gör hemvärnet till en ovanlig men viktig del av Sveriges nationella trygghet.

Här får människor från alla samhällsklasser en chans att bidra till landets säkerhet. Att stå redo att försvara samhället oavsett tid på dygnet, utan något direkt tvång, visar på en stark samhällsgemenskap och försvarsvilja som är svår att hitta någon annanstans.

Bakgrund och historia

Hemvärnet har sina rötter i en tid då världen var på randen till andra världskriget. Efter att Tyskland och Sovjetunionen inledde sina offensiver i Polen och Finland under hösten 1939 ökade oron i Sverige, och flera skyddsstyrkor började växa fram spontant. Dessa grupper hade som mål att försvara sina hemorter vid hot och krig, men de saknade samordning och officiellt erkännande.

Efter påtryckningar från flera skytteföreningar och det svenska folket beslutade riksdagen den 29 maj 1940 att bilda ett nationellt hemvärn. Ursprungligen bestod det av ungdomar som inte genomfört värnplikt och äldre som hade passerat värnpliktsåldern.

Hemvärnet växte snabbt, och inom några veckor hade över 90 000 frivilliga anslutit sig. Från början var resurserna knappa – soldaterna bar ingen uniform och hade ofta endast enklare vapen. Men genom stark samhällsgemenskap och snabbt politiskt agerande kunde hemvärnet växa till en kraft att räkna med. Idag har hemvärnet utvecklats till en modern och välutrustad styrka med stor förmåga och hög beredskap.

Hemvärnets nutida uppgifter och roll

Hemvärnets primära uppdrag är att skydda, bevaka och ytövervaka Sveriges territorium, vilket omfattar allt från skydd av kritisk infrastruktur till att stötta polisen vid större insatser. Hemvärnet bidrar också till det civila samhällets beredskap i form av stöd vid naturkatastrofer, eftersök av försvunna personer och insatser vid större olyckor.

Några av hemvärnets viktigaste uppgifter är:

1. Skydda strategiska platser som hamnar, broar och industrianläggningar.
2. Stötta det civila samhället vid kris, katastrof eller andra händelser där extra resurser krävs.
3. Ytövervakning och gränsskydd för att snabbt kunna identifiera och rapportera hot.
4. Samordning med polisen vid insatser där en större styrka krävs.
5. Stödja vid eftersök och räddningsinsatser vid till exempel skogsbränder och översvämningar.

Organisation och militär indelning

Hemvärnet är uppdelat i fyra militärregioner – Norra, Mellersta, Västra och Södra – och varje region har en militärregionstab som ansvarar för ledning och samordning inom området. Gotland har ett separat territoriellt ansvar genom Gotlands regemente. Varje militärregion är indelad i bataljoner, och dessa bataljoner består av kompanier och plutoner som utgör de minsta enheterna.

Hemvärnets styrkor är organiserade på detta sätt:

• Plutonen är den minsta stridsenheten och består av ett antal soldater som utför specifika uppgifter.
• Kompani – två till fyra plutoner bildar ett kompani under en kompanichef.
• Bataljon – flera kompanier utgör tillsammans en hemvärnsbataljon med en bataljonschef.

Denna struktur säkerställer att hemvärnet snabbt kan mobiliseras och anpassas efter specifika behov, både på lokal och regional nivå.

Frivilliga försvarsorganisationer och specialistkompetens

Hemvärnet samarbetar med tretton frivilliga försvarsorganisationer som tillför specialistkompetenser och resurser till försvaret. Det kan vara allt från hundförare och sjukvårdare till kommunikationsspecialister och transportförare. Dessa organisationer spelar en central roll genom att bidra med specialutbildade personer som kan förstärka hemvärnets förmågor och öka beredskapen vid insatser.

Några av de mest framträdande frivilligorganisationerna inkluderar:

• Frivilliga Flygkåren (FFK) för spaning och transport.
• Frivilliga Motorcykelkåren (FMCK) för ordonnanser och spaning.
• Svenska Brukshundklubben (SBK) som bidrar med hundar och hundförare vid sökinsatser.
• Försvarsutbildarna (FBU) som utbildar sjukvårdare och CBRN-personal (kemiska, biologiska, radiologiska och nukleära hot).

Dessa specialister genomgår en grundläggande utbildning och introduktionskurser innan de blir kontrakterade i hemvärnet, och deras expertis är oumbärlig vid många typer av uppdrag.

Utrustning och beväpning

Hemvärnets soldater är utrustade med liknande utrustning som den övriga försvarsmakten. De flesta har standardvapnet automatkarbin 4B, och insatsförbanden har även tillgång till stödvapen som kulspruta 58 och granatgevär m/48. Vidare har de tillgång till transportfordon som bandvagnar och terrängbilar, och de marina förbanden använder stridsbåtar av modellen 90H för kustnära operationer. Hemvärnet använder även specialutrustning som radiokommunikationssystemet RAKEL, vilket möjliggör säker och snabb kommunikation inom och mellan enheterna under insatser.

Listan nedan sammanfattar den vanligaste utrustningen och beväpningen:

• Vapen: Automatkarbin 4B, kulspruta 58, granatgevär m/48, prickskyttegevär 90, pansarskott m/86.
• Fordon: Bandvagn 206, terrängbilar (Tgb 11, 13 och 20), Personbil 8 (minibuss).
• Kommunikationssystem: RAKEL, Ra180 för radiosamband.
• Skyddsutrustning: Hjälm m/90, kroppsskydd m/90A och skyddsmask m/90 för CBRN-hot.
• Övrigt: Bildförstärkare, datorstöd för stridsledning.

Den personliga utrustningen förvaras i hemvärnssoldatens hem för snabb tillgänglighet vid larm, medan understödsvapen och tyngre utrustning förvaras centralt.

Antagningskrav och utbildning

För att bli antagen till hemvärnet krävs att man är svensk medborgare och att man har genomfört militärtjänst om minst 90 dagar eller en särskild kortare utbildning. Säkerhetsprövningar genomförs för att garantera att lämplig personal rekryteras.

De som inte har tidigare militär bakgrund kan ansöka som specialister och genomgår då en Grundläggande soldatutbildning för frivilliga (GU-F) som är 14 dagar lång. Därefter specialutbildas de i den uppgift de ska utföra inom hemvärnet, vilket kan vara sjukvård, kommunikation eller transport.

Hemvärnssoldater övar fyra till åtta dagar per år beroende på befattning, och varje bataljon har årliga krigsförbandsövningar (KFÖ) där soldaterna under en vecka får träna i att utföra sina uppgifter under realistiska förhållanden. För vissa befäl gäller 15 dagar övningstid årligen, och specialistpersonal följer samma övningskrav som det kompani de tjänstgör i. Utöver dessa grundövningar anordnas även centrala kurser i bland annat ledarskap och stridsteknik av Hemvärnets stridsskola.

Hemvärnets ungdomsverksamhet

Hemvärnet har även en ungdomsverksamhet där ungdomar mellan 15 och 20 år kan delta. De får utbildning i grundläggande militära färdigheter, sjukvård och överlevnadstekniker men utan att delta i stridande övningar, i enlighet med FN:s barnkonvention.

Ungdomarna övar exempelvis:

• Skytte och precisionsträning med vapen anpassade för deras ålder.
• Sjukvård och första hjälpen.
• Orientering och navigering i terräng.
• Överlevnadstekniker som att bygga skydd och laga mat i naturen.
• Ledarskapsutbildning och samarbetsövningar för att stärka gruppens sammanhållning.

Denna utbildning skapar en stark grund för vidare engagemang inom försvarsmakten, och ungdomarna får vid 18 års ålder börja utbildas för hemvärnsuppdrag.

Medinflytande och organisationens demokratiska process

Hemvärnet har en särskild struktur för att säkra sina soldaters medinflytande i organisationen. Varje pluton, kompani, bataljon och militärregion har ett råd som samlas för att diskutera frågor på sin nivå. På nationell nivå representeras hemvärnssoldaterna genom Rikshemvärnsrådet och Rikshemvärnstinget. Dessa organ har till uppgift att ge soldaterna inflytande i frågor som rör deras arbetsmiljö, utbildning och utrustning. Rikshemvärnschefen, som är högsta ansvarig för hemvärnet, är ordförande i Rikshemvärnsrådet.

Hemvärnet i samhället

Hemvärnets synlighet i samhället har bidragit till att stärka förtroendet för både försvarsmakten och hemvärnets förmåga att hantera kriser. Under större naturkatastrofer eller olyckor kan hemvärnet mobiliseras för att stödja räddningspersonal och civilbefolkning. Till exempel har hemvärnet spelat en avgörande roll vid flera stora skogsbränder i Sverige och har även bistått vid översvämningar och snöoväder.

Det starka engagemanget hos hemvärnssoldaterna återspeglar den solidaritet som finns mellan soldaterna och samhället. Hemvärnet är en symbol för gemensam försvarsvilja, och med sitt breda samhällsengagemang bidrar de till trygghet och beredskap även utanför militära konflikter.

Framtidens hemvärn

Hemvärnet har idag en central roll i Sveriges försvar, men framtidens utmaningar kommer att kräva nya strategier och innovationer. Med ökande digitalisering och nya hot som cyberattacker kan hemvärnet behöva expandera sitt uppdrag för att även skydda Sveriges digitala infrastruktur. Frivilliga försvarsorganisationer och specialistkompetenser kan komma att omfatta nya områden, och utbildningen kan behöva anpassas för att möta dessa behov.

Hemvärnet är redo att anpassa sig för att möta morgondagens hot. För många svenskar innebär hemvärnet en unik möjlighet att bidra till landets säkerhet och att göra skillnad på riktigt. Genom att förbli en stark del av försvarsmakten och fortsätta stärka sin samhällsberedskap kommer hemvärnet att fortsätta spela en avgörande roll för Sverige.