Kriget i Ukraina har förändrat Europas säkerhet för all framtid. Men för vissa blev konflikten mer än nyhetsrubriker – den blev personlig. En av dem är Roger Djupsjö, major i Försvarsmakten och lärare vid Försvarshögskolan, som under flera år var stationerad i Ukraina som en del av Operation Unifier. Följ med på hans resa – från stabsmöten i Kyiv till evakuering i sista stund och en debatt i SVT:s Aktuellt.
Vad är Operation Unifier?
Operation Unifier var ett kanadensiskt initierat internationellt uppdrag för att stötta och bygga upp Ukrainas försvar efter den ryska invasionen 2014. Sverige deltog med militär personal, och Roger Djupsjö var en av dem som bidrog med sin kunskap.
Insatsen hade tre huvudsakliga delar:
- Professionell utbildning: Officers- och underofficersutbildning på militära akademier i hela Ukraina.
- Individuell träning: Specialkurser inom minröjning, sjukvård, prickskytte och spaning.
- Förbandsträning: Sex veckors rotationsträning för brigader som skulle till fronten i östra Ukraina.
Djupsjö arbetade främst med strategisk planering vid högkvarteret i Kyiv och undervisade i hur man planerar större övningar – något som var helt nytt för den ukrainska militären vid den tiden.
Roger Djupsjös roll i Ukraina
Du kanske tänker att en militär utbildningsinsats handlar om taktik och vapen, men Djupsjös uppdrag var i stor utsträckning pedagogiskt och strategiskt. Han hjälpte ukrainska officerare att förstå västerländska ledningsprinciper – som att ge mer ansvar till chefer på lägre nivå – och lärde dem planeringsprocesser som liknar svenska metoder.
Hans arbete blev extra aktuellt när Ukrainas armé började rusta upp inför en möjlig ny attack. Djupsjö var en av de sista som lämnade landet före den fullskaliga invasionen i februari 2022. Då var stämningen tryckt, hotet påtagligt och avskeden känslosamma.
Evakueringen från Ukraina
När Roger Djupsjö återvände till Ukraina efter julledigheten 2021-22 var det med känslan att något stort och farligt närmade sig. Ryska trupper hade börjat samlas längs gränsen, och läget blev alltmer spänt. I februari evakuerades han tillsammans med andra Unifier-deltagare.
Evakueringen skedde lugnt men under tungt allvar. Viktiga dokument brändes, känslig utrustning kördes till Polen och den sista natten i landet tillbringades i bilar på väg mot gränsen. För många ukrainska kollegor och vänner innebar evakueringen ett abrupt slut på nära samarbeten – en tid fylld av tårar, rädsla och farväl.
Ukrainas militära styrka imponerade
Trots den överhängande hotbilden blev Djupsjö aldrig direkt förvånad över den ukrainska militärens styrka. Han hade sett den inifrån. De ukrainska förbanden hade lärt sig snabbt, anammat västerländska metoder och visade en vilja att försvara sitt land med livet som insats.
Hans ukrainska kollegor kände dessutom sin fiende väl. Många ukrainska generaler hade studerat tillsammans med sina ryska motsvarigheter, och de saknade all respekt för Putins armé. Det var inte en kamp mellan jämnstarka styrkor – det var en kamp om frihet mot en aggressiv granne.
När kriget kom nära
Efter evakueringen följde Roger Djupsjö kriget via TV-skärmar hemma i Sverige. Men för honom var det inte en avlägsen konflikt. Det var vänner, byggnader och vardagliga platser som nu förstördes. Hans hotell i Mykolaïv bombades, och flera bekanta skadades eller stupade.
Att gå från att vara på plats till att titta på kriget hemifrån skapade en märklig känsla av distans och närhet samtidigt. Djupsjö blev en av få i Sverige som verkligen visste hur det såg ut på insidan av Ukrainas försvar.
Debatten i SVT visade en annan sida
I oktober 2024 deltog Roger Djupsjö i en debatt i SVT:s Aktuellt. Där mötte han statsvetaren Frida Stranne, som argumenterade för att västvärlden borde fokusera mer på fredsförhandlingar än militärt stöd.
Djupsjö höll inte med. Han menade att Ukraina måste få bestämma själv när det är dags att förhandla – och att väst måste fortsätta stödet tills dess. För honom var stödet till Ukraina inte en fråga om politik, utan om säkerhet och moral. Att överge Ukraina vore att ge efter för aggression.
Ett livslångt intryck från Ukraina
Att ha arbetat i ett krigshärjat land sätter sina spår. För Roger Djupsjö har erfarenheterna från Ukraina format hans syn på både militärt arbete och mänsklig styrka. Han lyfter fram den ukrainska befolkningens vilja att försvara sitt land som en avgörande faktor för att stå emot en stormakt som Ryssland.
Hans berättelser visar också att det finns hopp, även i det mörkaste. När han tipsar om platser att besöka i framtiden nämner han Odessa, Kyiv och Karpaterna – vackra, levande platser som han hoppas att fler får uppleva när kriget en dag är över.
Därför är Roger Djupsjö en röst att lyssna på
I en tid då kriget i Ukraina ofta reduceras till politiska diskussioner och tv-inslag ger Roger Djupsjö en mänsklig och konkret bild av vad som faktiskt händer. Han har varit där, han har sett det – och han har gjort skillnad.
Oavsett vad du tycker om västs roll i konflikten, är det svårt att inte respektera det engagemang och den insikt som Djupsjö delar med sig av. När du hör honom tala inser du att det handlar om mer än strategi. Det handlar om människor, ansvar och mod.
Lämna ett svar