Arabiska arméer har ofta förlorat krig trots stora budgetar och modern materiel. Forskningen pekar på flera förklaringar. Den mest grundliga genomgången är Kenneth Pollacks bok Armies of Sand från 2019. Pollack prövar fyra förklaringar: sovjetisk doktrin, politisering, underutveckling och kultur. Hans slutsats är att den militära kulturen väger tyngst, särskilt bristen på initiativ hos lägre befäl, men att politiseringen och regimernas rädsla för kupper också spelar stor roll.
- Standardverk: Kenneth M. Pollack, Armies of Sand, Oxford University Press 2019, 676 sidor
- Period: främst krigen mellan 1950 och 2000
- Fyra förklaringar: sovjetisk doktrin, politisering, underutveckling och kultur
- Kuppsäkring: James Quinlivan, RAND, International Security 1999
- Officerens perspektiv: Norvell De Atkine, Middle East Quarterly 1999
- Styrkor: ofta god logistik och ingenjörstjänst
Vad menas med att arabiska arméer presterar svagt?
Från kriget 1948 till Gulfkriget 1991 förlorade arabiska arméer flera gånger mot mindre motståndare. Pollack studerar framför allt reguljära arméer i stater som Egypten, Syrien, Irak, Jordanien, Libyen och Saudiarabien. Mönstret är att förbanden ofta klarar sig när striden följer en plan som generalstaben skrivit i förväg, men får problem så fort något oväntat händer.
Svagheten syns inte på alla områden, för enligt en recension av boken i Michigan War Studies Review visar Pollack att arabiska arméer ibland var effektiva inom ingenjörstjänst, logistik och utbildning. Problemen fanns i hanteringen av vapen och underhåll, i samverkan mellan truppslag och i stridens tempo.
Fyra förklaringar som Pollack prövar
| Förklaring | Vad den går ut på | Pollacks bedömning |
|---|---|---|
| Sovjetisk doktrin | Rådgivare och utbildning från Sovjetunionen gav stel centralstyrning | Bidrog men förklarar inte allt |
| Politisering | Regimerna styr armén för att skydda sig själva | Viktig men inte huvudorsaken |
| Underutveckling | Låg utbildningsnivå och svag industri | Förklarar vissa tekniska brister |
| Kultur | Lydnad mot auktoriteter och rädsla för skam hämmar initiativ | Den viktigaste förklaringen |
Kultur och initiativ
Pollacks huvudtes är att lägre officerare sällan tar egna initiativ. Han skriver att det i arabiska samhällen i regel är mycket värre att göra fel än att inte göra något alls. När en löjtnant eller kapten hellre väntar på order än agerar på egen hand går tempot förlorat. En motståndare som tänker snabbare kan utnyttja varje lucka.
Pollack jämför med andra arméer i utvecklingsländer, bland annat Kinas styrkor i Koreakriget 1950 till 1953, Argentina i Falklandskriget och Sydvietnam. Hans slutsats är att de arabiska arméerna liknade varandra mer än de liknade andra arméer med likartade ekonomiska förutsättningar.
Kuppsäkring, när regimen fruktar sin egen armé
Kuppsäkring innebär att en regim bygger upp armén så att den inte kan störta regimen. Forskaren James Quinlivan vid RAND beskrev 1999 i tidskriften International Security hur Saudiarabien, Irak och Syrien gjorde det. Metoderna var att utnyttja släkt- och gruppband, att bygga parallella militära styrkor vid sidan av den reguljära armén och att skapa säkerhetstjänster som övervakar officerarna.
Priset blir lägre militär förmåga, eftersom befäl väljs efter lojalitet snarare än skicklighet, förband inte får öva tillsammans och information inte delas mellan olika delar av försvaret. Assadregimen i Syrien, som föll i december 2024, byggde i hög grad på den egna alawitiska minoriteten i nyckelpositioner.
En amerikansk officers iakttagelser
Den pensionerade amerikanske översten Norvell De Atkine tjänstgjorde i åtta år i Libanon, Jordanien och Egypten. I artikeln Why Arabs Lose Wars i Middle East Quarterly 1999 beskrev han vad han sett som rådgivare. Han varnade samtidigt själv för att kulturella förklaringar ofta förvanskas av okunskap och fördomar.
De Atkine pekar på att tekniker håller kunskap för sig själva för att skydda sin ställning. I ett egyptiskt stridsvagnsförband samlade en kompanichef in nyöversatta manualer från besättningarna direkt efter att amerikanska instruktörer delat ut dem. Utbildningen bygger på utantillinlärning. Det saknas också en stark underofficerskår som kan överbrygga avståndet mellan officerare och meniga.
Besluten fattas högt upp och amerikanska instruktörer skämtade om att en amerikansk sergeant hade ungefär samma befogenheter som en arabisk överste. De Atkine menar också att sovjetiska rådgivare förstärkte drag som redan fanns, som centralstyrning och misstro mot underofficerare.
Undantagen
Alla arabiska stridskrafter har inte presterat svagt. Pollack lyfter fram att Hizbollah i det syriska inbördeskriget och Islamiska staten visade både initiativ och nytänkande. Han förklarar det med ideologisk glöd, svaga motståndare och plattare hierarkier. För Islamiska staten nämner han även de många utländska krigarna. Recensenten Scott Buchanan menar att mindre formella organisationer kan vara en väg till bättre förmåga.
Kan utbildning från väst ändra mönstret?
Erfarenheten är blandad. Både sovjetiska och amerikanska rådgivare har främst arbetat med taktik och utrustning. Pollack menar att det sällan har räckt, eftersom förmågan att bygga upp och hålla igång en armé sitter i institutioner och ministerier som rådgivarna inte når. De Atkine drog en liknande slutsats och menade att verklig förändring i armén kräver politisk förändring i samhället.
Vanliga frågor om arabiska arméers prestationer
Varför presterar många arabiska arméer svagt?
Forskare som Kenneth Pollack pekar på en militär kultur där lägre befäl sällan tar initiativ, politisering och regimer som prioriterar skydd mot kupper.
Vad är kuppsäkring?
Att regimen bygger upp armén efter lojalitet snarare än kompetens för att förhindra militärkupper.
Vilken bok är standardverket?
Kenneth Pollacks Armies of Sand från 2019.
Har arabiska arméer några styrkor?
Ja, enligt Pollack ofta logistik, ingenjörstjänst och genomförande av noga planerade operationer.
Varför tar lägre officerare sällan initiativ?
Enligt Pollack är det riskabelt att göra fel, medan det sällan straffas att avvakta.
Har någon arabisk styrka presterat bättre?
Pollack nämner Hizbollah i Syrien och Islamiska staten som exempel på initiativ och nytänkande.
Spelade sovjetisk doktrin någon roll?
Ja, men både Pollack och De Atkine menar att den förstärkte drag som redan fanns.
Källor
- Michigan War Studies Review: recension av Armies of Sand, 2022
- Middle East Forum: Arab armies under the microscope, 2019
- James Quinlivan: Coup-Proofing, International Security 1999
- Norvell De Atkine: Why Arabs Lose Wars
- Armies of Sand, bokinformation
Källorna lästes 7 oktober 2026.