Militärt, SMB, Lars Gyllenhaal
Nyhetsbrevet MILITÄRT | Utvalda artiklar | Lars Gyllenhaal | Kontakt

Varsågod, ett smakprov ur artikelserien MILITÄRT

Svenska Hjältar

Av Lars Gyllenhaal

Från Koreahalvön till Kongo och på senare år Mali. Svenska soldater far dit frivilligt. Att moderna svenskar skulle sakna erfarenhet av krigets helvete är en mycket tveksam sanning. Över hundratusen svenskar har gjort en militär utlandsinsats sedan andra världskriget. Varför är det så okänt?

Min korta förklaring: i Sverige är det fult med hjältar utom i idrottsvärlden. Även om man vid en utlandsinsats bevisligen har räddat flera hundra människoliv blir man inte känd för det i landet Sverige. Idrottshjältar utnämner media glatt varje år men hjältar i uniform är i princip en omöjlighet.

Vän av ordning kanske invänder att det är många svenska läkare och andra inom vården och räddningstjänsten som också har räddat massor av liv, men som förblir okända. Jo, det är sant. Men det finns en skillnad, man riskerar oftast inte livet genom att jobba inom vården. Inom räddningstjänsten och polisen gör man visserligen det, men riskerna är inte lika stora som i ett krig.

"Släpper ni inte igenom oss, så slår vi ihjäl er." Hotet riktat mot svenska soldater uttalades i Kosovo 2004. Att hoten också kan bli verklighet vittnar 80 gravar om. Det är nämligen över 80 svenska medborgare som dött under utlandsinsats sedan andra världskriget.

Två som borde vara välkända från dessa insatser men som inte är det:

Torsten Stålnacke var en av de svenska soldaterna i Kongo 1960-64. Han var chef för en granatgevärsomgång. Han gav order om framryckning men hans underlydande rörde sig inte. Stålnacke tog då sitt granatgevär och sprang själv fram till ny eldställning där sikten var bättre. Han såg då två amerikansktillverkade pansarbilar som sköt mot svenskarna till höger om honom. Han sköt mot den närmaste pansarbilen och slog ut den. Stålnacke fick kulspruteeld mot sig och växlade ställning, laddade och skulle just skjuta på den andra pansarbilen när något exploderade i munnen. Käkbenet hade slitits bort. Han lyckades kräkas upp tungan, drog fram benbitar och köttslamsor ur halsen och fick så luft. Sen tog han sitt vapen och förde en helt paralyserad kamrat i säkerhet. Stålnacke överlevde men totalt nitton av hans kamrater stupade. Till saken hör att det vid denna tid inte fanns militära medaljer för mod, så Stålnacke och nio Kongo-kamrater fick Vasamedaljer, som utdelades främst för förtjänster inom jordbruket...

Jarl Lundgren var svensk FN-observatör i det sönderfallande Jugoslavien 1992, med åtta uppdrag bakom sig. Under tre intensiva veckor i Mostar, under ständig artillerield, förhandlade Lundgrens team fram flera vapenvilor som gjorde att kvinnor och barn kunde föras i säkerhet från den mördande artillerielden. Insatsen räddade tveklöst livet på bokstavligen flera hundra människor. Som erkänsla för denna insats och "upprepat personligt mod som inneburit betydelsefullt föredöme", för att citera motiveringen, fick överstelöjtnant Jarl Lundgren och kollegan sergeant Ruzdi Ekenheim 1995 den då helt nyinstiftade guldmedaljen med svärd för internationella insatser.

Visste du förresten att tacksamma bosnier lät uppkalla en skola efter den svenskdanska FN-bataljonen Nordbat 2? Man har inte döpt om skolan, minnet av nordborna skall få leva vidare. Hur många i Sverige minns idag detta förband som handgripligen stoppade krigsförbrytelser och andra övergrepp?

Att inte vilja glorifiera soldater och soldatyrket tycker jag är förståeligt men har inte något gått snett när klockrent hjältemodiga och livräddande insatser inte får en promille av den uppmärksamhet som sportbragder får? Bryt mönstret, lär dig mer om svenska insatser och för kunskapen vidare.

Förresten, nu kan du nog gissa varför jag fastnade för namnet Jarl när det var dags för att namnge vår förstfödde...

###



En explosiv artikelserie startar


Min blogg och mina böcker (särskilt Elitförband i Norden) är resultatet av att det skrivs för lite på svenska om samtidens militära utveckling.

Jag är övertygad, inte minst på grund av mina böckers framgångar, att fler än jag vill följa med i exempelvis de finska elitförbandens utveckling, förstå vilka vapensystem som dominerar på slagfältet och veta mer om lärdomar från olika krig (snart från Libyen).

Hur råda bot på detta? Det visade sig att SMB, Svenskt Militärhistoriskt Bibliotek, sedan några år funderat på hur man kan möta intresset för modern militär utveckling. Efter ett antal möten stod det klart att jag skulle skapa en helt kostnadsfri artikelserie med det senaste om vapen, förband (mest utländska och mest elit) och olika krig.

Det finns inga kostnader eller krav i samband med att prenumerera på artikelserien. Det enda du behöver göra är att på rutan här nedanför.

Välkommen till MILITÄRT!

Lars Gyllenhaal

PS: Till skillnad från "smakprovet" ovan är de nypublicerade artiklarna rikt illustrerade med färgbilder. När du anmäler dig (klicka på bilden här nedanför för mer info) så skickas nya artiklar till dig så fort de publiceras. Artiklarna kommer i pdf-format för att underlätta utskrift och nedladdning till egen dator.







Kontakta oss | Privatpolicy | Sitemap